one day at the time

Håller på att brista. Ibland kommer det som en bomb mina känslor för pappa. Och jag är rädd hela tiden, ni annar inte hur jobbigt det är att vara rädd. Man kan aldrig veta hur långtid det är. Han kanske lever flera år till eller några dagar. Men kommer ändå alltid vara orolig. Jag vet han är sjukt stark redan klarat tre år. Jätte jobbiga år och svårt med skolan ovanpå. Försökte fixa betygen jag inte klara när jag gick ut..men orkar fortfarande inte. 
Lättare med att jobba lite nu. 
 
Min fina fina pappa! Fy fan vill inte ens tänka ett liv utan dig. Utan mitt stöd och mn bästa vän. Världens bästa pappa. Utan dig hade jag inte varit den personen jag är idag. Och jag är stolt över vad jag är för människa idag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback